Ett minne för livet oavsett när du tog det

 Jag googlade på flygolyckan som hände precis intill och där sju civila personer miste sina liv 1960. Vikbo olyckan som den kallas.

Foto: Tage Berggren/ Vlt arkiv källa: http://vlt.se/nostalgi/60talet/1.1665410-vikboolyckan-militarplan-stortade-pa-gard

 

 

I nederkant på bilden ganska mitt i så ser du samma tak som den jag tagit idag. Ladan mitt ovanför finns kvar men inget annat. Det står en uppförd timmerstuga på vänster sida om vägen idag.

Så som var brukligt på landet förr, hjälptes grannar emellan alltid åt med olika större arbeten på gårdarna. Den här dagen var det tröskningsarbeten på Vikbo gård som gällde. Grannar som på morgonen slutit upp för att hjälpa till, var Rolf Agne Pettersson från Mossbo, Verner Söderkvist från Maktlösa och Gustav Jonsson från Laggarbo. Vid tiotiden var det självklart att man tog en kaffepaus och det gjorde man också på Vikbo. Logen och tröskningsarbetena lämnades för en stunds samling kring köksbordet.

 

 

Det som hände var att ett Lansenplan där piloten tidigare hoppat men ändå försökt styra undan planet från bebyggelse slog ner rakt in i köket där sju personer drack förmiddagskaffe. Detta är den största svenska militäriska olycka i civil tid. Familjerna möttes med tystnad av myndigheterna och ingen ekonomisk eller praktisk hjälp fick någon av familjerna. Varken förr eller senare. Ett katastrofalt bemötande av myndigheterna.

Nu drygt 50 år senare har militära myndigheter erkänt sitt misstag och rest en minnessten över samtliga sju omkomna. Men det reparerar inte människornas känslor för det dom drabbades av. Ingen hjälp ekonomiskt och psykiskt eller praktiskt. Det mest skrämmande när jag läser reportaget hur dom drabbade själva fick ta hand om dom avlidna som hade lagts i en närliggande lada som dom anhöriga fick ombesörja själva.

 

 

 

 

Jag var där och gick idag och fotograferade på fälten som jag gått på hundratals gånger utan att veta att det var just den platsen. Jag trodde det var längre bort mot Himmeta det hände.  Nu får fälten en helt annan innebörd för mig, känner jag